Book Description

Children and adolescents with intellectual disability (ID) have difficulties in executive functioning and when coping with everyday planning tasks. However, the literature cannot explain whether individuals with ID perform according to their developmental level or not. The studies in this thesis investigated if life experience could be a contributing factor to the diversity seen in the literature. Planning performance can be improved by either using external or internal support. Assistive technology for cognition (ATC) is an example of external support. This thesis investigated how the ATC is being used in an everyday planning situation which has not been investigated before. Furthermore, this thesis explored whether the internal supports of cognitive abilities and life experience correlate with planning ability in adolescents with ID, and if planning ability can be trained using a cognitive training program for everyday planning. Results showed that ATC supported cognitive functions, but that the children did not formulate the plans themselves. Furthermore, the results support the difference model of ID since planning correlated with different cognitive measures and life experience in adolescents with ID compared to children with a typical development. Adolescents with ID got better at the planning tasks in the training program, however, no transfer effects to untrained planning tasks were found. To conclude, the planning was supported by external and internal support. However, ATC needs to be designed and prescribed in a way that increases independence. Practitioners should actively support in training planning and should be cautious when introducing cognitive interventions if the transfer gap is too large. Barn och ungdomar med intellektuell funktionsnedsättning (IF) har svårt med sina exekutiva funktioner och dagliga planeringsuppgifter. Litteraturen kan dock inte förklara om individer med IF presterar enligt deras utvecklingsnivå eller inte. Studierna i denna avhandling undersökte om livserfarenhet kan vara en bidragande faktor till varför denna skillnad ses i litteraturen. Planeringsförmågan kan förbättras genom att använda externt eller internt stöd. Hjälpteknik för kognition (HM-K) är ett exempel på externt stöd. Denna avhandling undersökte hur HM-K används i en vardaglig planeringssituation vilket inte har undersökts tidigare. Vidare undersökte denna avhandling om de interna stöden för kognitiva förmågor och livserfarenhet korrelerar med planeringsförmåga hos ungdomar med IF, och om planeringsförmåga kan förbättras med hjälp av ett kognitivt träningsprogram för vardagsplanering. Resultaten visade att HM-K stödde kognitiva funktioner, men att barnen inte formulerade planerna själva. Vidare stöder resultaten skillnadsmodellen för IF eftersom planering korrelerade med olika kognitiva mått och livserfarenhet hos ungdomar med IF jämfört med barn med en typisk utveckling. Ungdomar med IF blev bättre på planeringsuppgifterna i träningsprogrammet, men inga överföringseffekter till otränade planeringsuppgifter hittades. Avslutningsvis så stöds planeringen av externa och interna stöd. HM-K måste dock utformas och förskrivas på ett sätt som ökar självständighet. Praktiker bör aktivt stödja träning av planering och bör vara försiktiga när de inför kognitiva insatser om överföringsgapet är för stort.