Book Description

Massive MIMO (Multiple-Input--Multiple-Output) is a cellular-network technology in which the base station is equipped with a large number of antennas and aims to serve several different users simultaneously, on the same frequency resource through spatial multiplexing. This is made possible by employing efficient beamforming, based on channel estimates acquired from uplink reference signals, where the base station can transmit the signals in such a way that they add up constructively at the users and destructively elsewhere. The multiplexing together with the array gain from the beamforming can increase the spectral efficiency over contemporary systems. One challenge of practical importance is how to transmit data in the downlink when no channel state information is available. When a user initially joins the network, prior to transmitting uplink reference signals that enable beamforming, it needs system information---instructions on how to properly function within the network. It is transmission of system information that is the main focus of this thesis. In particular, the thesis analyzes how the reliability of the transmission of system information depends on the available amount of diversity. It is shown how downlink reference signals, space-time block codes, and power allocation can be used to improve the reliability of this transmission. In order to estimate the uplink and downlink channels from uplink reference signals, which is imperative to ensure scalability in the number of base station antennas, massive MIMO relies on channel reciprocity. This thesis shows that the principles of channel reciprocity can also be exploited by a jammer, a malicious transmitter, aiming to disrupt legitimate communication between two single-antenna devices. A heuristic scheme is proposed in which the jammer estimates the channel to a target device blindly, without any knowledge of the transmitted legitimate signals, and subsequently beamforms noise towards the target. Under the same power constraint, the proposed jammer can disrupt the legitimate link more effectively than a conventional omnidirectional jammer in many cases. Massiv MIMO (eng: Multiple-Input--Multiple-Output) är en teknologi inom cellulär kommunikation som förutspås ha en betydande roll i framtida kommunikationssystem på grund av de många fördelar som denna teknologi medför. Massiv MIMO innebär att basstationen har ett stort antal antenner där varje antenn kan styras individuellt. De många antennerna gör att basstationen kan rikta de elektromagnetiska signalerna på ett sådant sätt att de förstärks på positioner där användarna befinner sig men släcks ut i övrigt. Detta i sin tur innebär att flera användare kan betjänas samtidigt, på samma frekvensband utan att de stör varandra. Detta medför att massiv MIMO kan erbjuda en högre datatakt än nutida cellulära kommunikationssystem. För att kunna rikta signalerna på ett effektivt sätt måste basstationen känna till kanalen, eller utbredningsmiljön, mellan sig själv och de användare som betjänas. När en användare precis kommer in i systemet vet basstationen inte var användaren befinner sig, men måste likväl tillgodose användaren med information om hur systemet fungerar. Nu måste alltså basstationen kommunicera med användaren, utan möjligheten att kunna rikta signalen på ett effektivt sätt. Det är detta problem som vi i huvudsak studerar i denna avhandling: hur man kan utnyttja de många antennerna på basstationen för att skicka information till användarna utan någon kanalkännedom. Vi studerar även hur en gruppantenn med många antenner, baserad på samma teknologi som massiv MIMO, kan användas som en störsändare. Störsändarens mål är att hindra kommunikationen mellan två enheter på ett effektivt sätt. En störsändare med ett stort antal antenner kan, utan någon kännedom av vad de två enheterna skickar, i många fall prestera bättre än en konventionell störsändare på grund av att störsignalen kan riktas mot en specifik enhet.